Det finns många olika sorters kärlek, man kan ha kärlek till sin kompis, sin partner, sitt husdjur, sin familj, sig själv, det finns många olika sätt att känna kärlek på. Att säga jag älskar dig till sin pojkvän har inte samma betydelse som om man skulle säga det till sin mamma. Man känner kärlek vid olika tillfällen, kärleken kan komma när du minst anar det. Men vad är egentligen kärlek?

Kärleken man har till sin familj är en relation som sällan dör ut. Familjen har man alltid med sig oavsett hur långt bort de är för de älskar en för den man är eftersom familjen är de närmaste vännerna man har och de man har levt med hela sitt liv så känner de en bäst. Det är många gånger man kan säga att man hatar sin syster eller att man önskar att man inte hade någon bror, men när det kommer till kritan så inser man hur mycket de betyder för en, man glömmer alla bråk och allt som skett. Man förlåter dem utan minsta tvekan. Tänk om man inte hade haft dem, hur hade man klarat sig då? Till familjen finns ett väldigt starkt band även om man nonchalerar de så finns det där under ytan och det är väldigt svårt att bryta.

Vänner är något som kommer och går men det finns de vänner som stannar för evigt och det är dem som är de riktiga vännerna, det är dem man kan säga att man älskar. En vän är en person som kommer in i ditt liv och vet inget om ditt förflutna om inte du berättar det. Vänner kan vara väldigt ytliga vilket de flesta är. Det finns de vänner som verkligen försöker vara sanna men det kan vara väldigt svårt med tanke på att människan är otroligt egoistisk och bara vill ha utan att ge.

Kärleken till en partner är någon man verkligen älskar och den här personen bor i ditt hjärta. När man ser personen så bubblar lyckan upp i en som sockerdricka och man kan inte låta bli att le. Det kan hända att man måste ”testa” sig fram innan man hittar den som är ”rätt” för en. Kärlek vid första ögonkastet tror jag väldigt starkt på för man kan se varandra och känna en viss dragning till den andra personen. Men de är många gånger man tar fel på kärlek och attraktion, man glömmer vad kärlek egentligen är och rusar in i förhållanden som går åt skogen. Personen jag älskar är personen som jag känner att jag vill dela mitt liv med, personen som får mig att le i stort sett varje gång vi ses. Man vill mötas upp av en famn som inte bara tar utan också en som ger.

Jag har ofta hört citatet : ”Du kan inte älska någon utan att älska dig själv först” Men vad menar de egentligen? När man tänker efter så låter det väldigt egoistiskt att älska sig själv, när jag hörde det första gången så såg jag framför mig en person som står i spegeln och säger ”Gud vad snygg jag är” ”Jag älskar verkligen mig själv” och ”Jag är underbar”, det är inte riktigt det citatet menar. När man älskar sig själv betyder det inte att man tycker att man är så himla snygg eller något sådant, utan man accepterar och tycker om sig själv, och det är inte bara sådant som är bra med en själv utan även bristerna man har som man tycker om. Visst finns det bra och dåliga saker med varje människa men för att kunna älska någon speciellt sig själv måste man kunna älska hela personen inte bara det som är bra utan även de dåliga, annars kommer aldrig ett förhållande att funka eftersom bristerna också är en del av en person.

Jag anser att kärleken är det bästa och det värsta som finns för i kärleken måste man kunna förlåta och glömma, men vi människor är så trångsynta och ser bara det vi vill, är något fel så ser vi bara felen och inget annat.